kullarna och motat mina får med
hans stav blir han nog inte så glad.
- Nej, det blir han nog inte, sa jag.
- Inte alls glad, sa Mia.
- Skulle vi kunna göra så här, sa han.
Ni letar rätt på min gamla stav och
så tar ni med den här till kungen.
Ni behöver ju inte säga var
ni hittade den, eller hur.
- Nej det är klart men då får du
tala om var vi ska leta, sa Mia.
- Den kan nog vara var som helst, sa Anders.
Han funderade en stund och så sa han:
- Ja just det, jag var nere vid bäcken
och badade för några dagar sedan.
Kanske jag glömde den där.
- Men har du inte varit där
och letat då, sa jag.
- Nej, jag törs inte, svarade Anders.
Gumman som bor där
jagar bara bort mig.
Hon verkar vara riktigt sur på mig.
- Ja men vad väntar vi på, sa Mia.
Vi går dit och tittar om vi kan
hitta din gamla stav.
- Ja, det vore väldigt snällt, sa Anders.
- Hur ska vi hitta till bäcken då, sa jag.
- Vänta här.
Anders gick och hämtade något i huset.
När han kom tillbaka hade
han med sig en smal pinne.
- Det här är min vattensökarpinne.
Han räckte över den till Mia och sa.
- Gå bara åt det håll pinnen pekar.
- Men när vi ska tillbaka till dig då, frågade jag.
- Då vänder ni den bara, svarade Anders.
NEXT.
© Copyright j. johansson.