- Okey, sa Mia. Vänta här vid
stugan tills vi är tillbaka.
- Ja, det gör jag, svarade Anders.
Pinnen visade oss vägen ner till
bäcken och där låg en liten röd stuga.
- Det ryker ur skorstenen, sa jag.
Vi går väl och knackar på.
- ja, det gör vi, sa Mia.
Vi gick fram till dörren men behövde
inte knacka för den öppnades ändå.
- Va konstigt, sa Mia. Det står ju ingen där.
- Är det Anders så vänd
om medan du kan,
är det någon annan så varsågod
och vänta så kommer jag strax,
hördes en röst inifrån stugan.
Efter en stund blev en liten
gumma med stripigt grått
hår synlig i dörröppningen.
- Vad kan ni ha för ärende hit då, sa hon.
Ni har väl inte kommit för att bada i bäcken.
- Nej inte alls, svarade Mia.
- Nej det var bra det, sa gumman.
Jag skrämde bort Anders herde
för ett par dagar sedan.
Han skitar ner vattnet något så
förskräckligt så det går inte
att diska i när han badat i bäcken.
- Det var faktiskt Anders
vi ville tala lite om, sa jag.
- Jaså, sa gumman.
- Ja det är nämligen så att
han tappat bort sin gamla stav.
Du har möjligtvis inte sett till den.
- Gumman tog sig åt hakan
och såg fundersam ut, sedan svarade hon:
- Kanske har jag sett den, kanske inte.
NEXT.
© Copyright j. johansson.