- Det passade mig utmärkt för jag
hade nyss tappat bort min gamla stav.
- Skulle vi kunna få se på staven
som Lina Lilltrumma lämnade, sa Mia.
- Ja visst, sa Anders och gick
och hämtade den.
- Varsågod, sa han och räckte den till Mia.
Det är den finaste stav jag någonsin haft.
- Det är inte så att det är kungens
stav du har här då, sa Mia.
- Kungens, sa Anders förskräckt.
Det kan jag väl aldrig tro.
Mia undersökte den noga och sa sedan:
- Här står något men det är så
litet att det inte går att läsa.
Tänk om vi haft ett förstoringsglas.
Då hade vi kanske kunnat se vad det står.
- Inga problem, sa Anders.
Ni kan få låna mina förstorings-glasögon.
Jag har dom när jag plockar löss på fåren.
Han tog upp ett glasögonfodral,
öppnade och sträckte över
ett par glasögon till Mia.
Hon satte dom på sig och plötsligt
blev allting hundra gånger större.
Hon tittade på staven och nu kunde
hon med lätthet läsa vad det stod.

”TILLHÖR KUNGEN OCH INGEN ANNAN”.

- Det är inte möjligt, utbrast Anders.
- Titta själv, sa Mia och
räckte över glasögonen.
Anders satte dom på sig,
tittade och utbrast förskräckt:
- Ja jösses. Det stämmer. Det är Kungens.
Vilken knipa jag hamnat i.
Om Kungen får reda på att
jag promenerat omkring bland

NEXT.

© Copyright j. johansson.