När fåret var färdigklippt samlade
han in den gula ullen i en stor säck
som han bar ner till ett litet uthus.
- Anders heter jag, sa han och
bockade när han kom tillbaka.
Fåraherde är mitt yrke men
det förstod ni nog. Vilka är ni då.
- Jag heter Kaj.
- Mia heter jag.
- Angenämt, sa Anders.
Var kommer ni ifrån då om jag får fråga.
- Vi kommer från den stad
där Kungen bor, sa Mia.
- Jaha, se där, se där. Långväga gäster.
Verkligen långväga. Vad kan det vara som
fört er ända hit då, frågade Anders.
- Någon har knyckt saker ifrån Kungen
och vi har fått i uppdrag att hitta dom, sa jag.
- Har någon knyckt saker från självaste Kungen.
Det var det fräckaste jag hört
sedan Stina i Bäckabrusa försökte
lura mig att byta bort alla mina får
mot en bränd sockerkaka och
ett par omaka fingervantar.
Jag skulle aldrig byta bort mina får.
En fåraherde utan får har
väl ingen hört talas om.
- Nej det är ju sant, sa Mia.
Du har möjligtvis inte haft besök
av Lina Lilltrumma de senaste dagarna.
- Jo hon har varit här men jag såg henne
aldrig, sa Anders och såg fundersam ut.
När jag för ett par dagar sedan kom
ut på morgonen stod det en fin stav
utanför dörren med en lapp där det stod.
”Byter staven mot en säck med röd ull.
Hoppas det går bra. Lina Lilltrumma”.
NEXT.
© Copyright j. johansson.