- Ja visst ja, sa Ingen.
När ni kommer ner till bron,
stampa bara i marken
så kommer den tillbaka.
Ha det nu så bra och jag
hoppas att vi… inte ses igen.
”POFF”,
så var han borta.
- Det var den första vi mött
som sagt att han inte
ville se oss igen, sa jag.
- Han trivs nog bäst när han
får vara för sig själv, sa Mia.
När vi kom till det ställe
där vi sett bron sa Mia:
- Nu stampar vi båda två så
hårt vi kan med fötterna
så får vi se vad som händer.
Vi stampade och mycket riktigt.
Bron blev synlig igen.
Det var bara det att när vi slutade
stampa så försvann den igen.
- Så har ska det väl inte vara, sa jag.
Vi kan ju inte stampa i marken
och gå över bron samtidigt.
- Nej det går ju inte, sa Mia.
Vi funderade en stund
och sedan sa jag:
- Vi får gå en i taget.
Den ene får stampa i marken
medan den andre går över bron.
- Ja, så gör vi.
Jag stampar och du går över.
När du kommer till andra sidan
så stampar du så att jag kan
komma över. Sätt fart nu,
sa Mia och började stampa.
Jag gick försiktigt ut på
bron och den verkade hålla.
- Skynda dig, ropade Mia,
för jag orkar inte stampa
hur länge som helst.
Jag började springa för att
hinna över till andra sidan
innan Mia blev för trött.
Jag hade bara ett par meter
kvar när bron började
NEXT.
© Copyright j. johansson.