- Kan vi inte äta pannkakor
med jordgubbssylt till
frukost idag, sa Mia.
- Jo visst, sa jag. Med vår magiska
påse kan vi ju få vad vi vill.
När vi inte orkade äta fler
pannkakor frågade Mia:
- Var ska vi idag då.
Jag tog upp kartan och läste,
”Ödeön”.
- Då är det dit vi ska, sa Mia.
Bäst att vi sätter fart då.
- Javisst, sa jag, slängde ryggsäcken
över axlarna och så var vi på väg.
Fåglarna kvittrade
”Vilken härlig dag det är”,
och det tyckte vi med.
- Det var längre än jag trodde,
sa jag när vi gått en lång stund.
- Förr eller senare kommer vi fram,
sa Mia och det gjorde vi
också. Kom fram alltså.
- Kolla där, sa jag.
Mitt ute i ett stort sandhav låg en
grön liten ö och dit ledde en lång bro.
När vi så kom fram till bron såg
vi en skylt där det stod.
”På denna ö bor ingen.
Det har heller aldrig bott någon här.
Det kommer heller aldrig
att bo någon här, så det så.
PS. Bron får under inga omständigheter
beträdas med fötterna för då sjunker
den ner i tidlöshetens sand och
det tror jag inte att ni vill.
NEXT.
© Copyright j. johansson.