- Vi köpte den av Lina Lilltrumma för
ett par dagar sedan, sa Sture.
Viljam tyckte att jag skulle
ha den på huvudet när han
övade sig i prickskytte.
- Skulle vi kunna få titta på den,
frågade Mia.
- Javisst, svarade Sture, tog av
sig kronan och räckte den till Mia.
Vi tittade inuti och där stod
med stora bokstäver,

”TILLHÖR KUNGEN OCH INGEN ANNAN”.

Mia och jag tittade på Sture.
- Vad är det.
Varför stirrar ni på mig så där.
- Jo det ska jag tala om, sa jag.
Den här kronan är Kungens.
- Vad är det ni säjer,
utbrast Sture förskräckt.
Ner för trädet kom Viljam i
stolen med en väldans fart.
- Vad är det ni säjer. Kungens krona.
Det är inte möjligt.
Lina Lilltrumma sa att hon köpt
den av ett kringresande teatersällskap.
- Titta själv i kronan om du inte tror oss, sa Mia.
Viljam tittade i den.
- Det stämmer det ni säjer,
det är Kungens krona.
Hur gör vi nu då.
Om kungen får reda på att jag
skjutit prick på hans krona blir
han nog inte glad.
- Nej, han blir nog väldigt sur, sa Mia.
- Väldigt, väldigt sur, sa jag.
Viljam såg rädd ut.
- Skulle vi inte kunna göra
så här, sa han.
Ni tar kronan med er och så glömmer
ni att tala om för Kungen
var ni hittade den.
Varken bror min eller jag hade
ju en aning om att det var Kungens.

NEXT.

© Copyright j. johansson.