- Ja och så rostar dom ju inte heller
som båtmotorer kan göra, sa Mia.
- Nej just precis, svarade Bo
och tog upp en påse med brödsmulor
som han strödde runt båten.
Är ni klara att åka då.
- Vi är klara, svarade vi.
Han visslade och änderna började
sparka med sina stora simfötter
och båten sköt fart. Det var riktigt
behagligt att slippa en knattrande motor.
Ett stilla plaskande var det enda
som hördes. När vi var mitt ute i
pölen ropade Bo plötsligt.

- Änder, hör åpp, nu slår ni ståpp.

Änderna slutade simma
och båten stannade.
Mia och jag tittade undrande på Bo.
- Varför stannar vi, frågade Mia.
- Jo därför att alla som vill
komma över Pölen måste göra
mig en tjänst, svarade han.
- En tjänst, svarade jag. Va då för tjänst.
- Jo det är så att jag har
tänkt ut nåt jättefiffigt.
- Vad händer om vi inte går
med på att göra dig en
tjänst då, frågade jag.
- Då åker jag tillbaka med er och
ni kommer aldrig att komma
över till andra sidan.
- Men vi måste över, sa Mia.
- Ja men va bra då, sa Bo.
Om ni kan berätta något alldeles
enormt häpnadsväckande så
får ni åka med till andra sidan,
om inte så vänder jag.

NEXT.

© Copyright j. johansson.