Plötsligt ropade Mia till.
Nu susade det jättehögt i örhänget
som Mia hade i örat.
Hon lutade sig mot fickan som
Snäcklina hade på förklädet.
- Känn efter i fickan på förklädet.
Jag tror att örhänget ligger där.
- Vad säjer du flicka lilla, sa Snäckelina.
Det kan jag väl aldrig tro,
men hon kände efter och...
när hon tog upp handen ur
fickan så låg örhänget där.
- Nä men har ni sett på snäckesylt
å musselmos, det låg i fickan hela tiden.
Hon hoppade och dansade,
så glad blev hon.
Mia tog av sig örhänget och gav
till Snäckelina som nu kunde sätta
båda sina fina snäckskalsörhängen i öronen.
- Är jag inte fin va, sa hon och snurrade ett varv.
- Jättefin, sa vi.
- Tack ska ni ha för att ni hittade det.
Nu vill ni förstås vidare och
jag ska inte hindra er.
Hon öppnade dörren och
vi gick ut alla tre.
- Innan ni ger er iväg skulle jag
vilja göra något för er.
Hon funderade en stund
och ropade sedan:
- Nu har jag det. Sätt er där på
bänken och håll upp fötterna.
Hon lade ena handen på
Mias skor och den andra
på mina och så sa hon.

”Snäckor fly från denna sko,
annars får ni ingen ro.”

NEXT.

© Copyright j. johansson.