Efter att ha ätit några frallor
och var sitt glas med mjölk från vår
magiska påse, tog jag fram kartan.
- Idag ska vi till något som heter,
”Snäckberget”.
- Okey, då är det bäst att
vi sätter fart, sa Mia.
När vi gått en stund kom
vi fram till ett berg.
Och inte nog med det.
Berget var fullt av snäckskal.
På en skylt stod det.
”Välkomna till Snäckberget.
Här bor Snäckelina.
Trampa inte sönder ett endaste
snäckskal när ni skall över
berget för då blir ni själva
förvandlade till... snäckskal.
Glöm inte att hälsa på mig i
min stuga på toppen av berget
för gör ni inte det så blir jag sur
och det vill ni säkert inte att
jag ska bli. Välkomna ska ni vara.”
- Ska vi fortsätta då, sa jag.
- Ja det gör vi, sa Mia.
Vi måste över snäckberget
om vi ska komma vidare.
Vi fick gå väldigt långsamt för
att inte trampa sönder något snäckskal.
Sakta men säkert närmade vi oss toppen.
- Titta, sa Mia. Ett hus.
- Det måste vara Snäckelinas, sa jag.
NEXT.
© Copyright j. johansson.