Naturligtvis inslagna i smörpapper
så att de inte blir smutsiga på vägen.
En sådan bulle räcker nästan
ett år om det bara är 5 som
äter av den varje dag.
Vi fortsatte till nästa rum.
- Här håller Kakfixarna till.
De har en speciell teknik
när de bakar kakorna.
Egentligen är det en hemlighet
hur det går till men alla vet
om det så jag kan nog berätta
det utan att de blir allt för
arga på mig. De har nämligen
mycket speciella byxor med
många fickor på. När en speciell
sorts kakor ska bakas stoppas
kakdegen bara ner i rätt byxficka,
sedan hoppar Kakfixaren jämfota
och ropar, ”baka kaka, inte smaka”,
14 gånger och sedan är det
bara att ta upp de färdiga kakorna ur fickan.
- Smart, sa jag, väldigt smart.
- Ja, visst är det, svarade Bagerimästaren.
Men låt oss gå vidare.
Nästa rum som vi kom in i
var varmt. Väldigt varmt.
Nästan som i en bastu.
- Här har vi dom fantastiska,
otroliga och rent formidabla
Ugnsbakarna. Han pekade och
där borta stod dom. Skräckinjagande,
med munnar stora som pizzaugnar.
- Se inte så rädda ut, de är inte
så farliga som de ser ut.
Just nu finns det inget att göra
men när bröd och bullar ska
bakas så stoppar jag in plåtarna
i deras munnar. För att få upp
temperaturen har jag ett knep.
Jag säger till dom att stadens
innevånare har klagat på att
gårdagens bröd inte smakade
något vidare och då börjar de
spraka och gnistra. För att höja
temperatur ytterligare fortsätter
jag med att säga att egentligen
så tyckte dom att brödet smakade
riktigt illa och då blir
Ugnsbakarna så arga att
de blir glödheta helt och hållet.
NEXT.
© Copyright j. johansson.