Då skyndar jag mig ut ur rummet
för arga Ugnsbakare är inget
att leka med. När bakverken är
klara så skakar de sina huvuden
så att klockorna i deras öron ringer.
Då vet jag att det är dags att
ta ut plåtarna.
- Är det inte farligt att gå in då, frågar Mia.
Är dom inte arga på dig.
- Nej inte alls. När klockorna ringer
glömmer de varför de var så
arga så jag kan lugnt gå in
och hämta plåtarna.
- Fiffigt sa Mia.
- Ja visst är det, sa Bagerimästaren.
Nej nu går vi vidare.
Vi kom in i ett ganska litet rum.
Det stod fullt med
mjölsäckar utmed väggarna.
- Här håller Mjölnysarna till sa han.
Idag jobbar dom inte men det
kan ju vara intressant att veta
hur vi tillverkar vårt mjöl.
- Ja verkligen, svarade jag.
- Det är nämligen så att när
vi behöver mera mjöl hoppar
Mjölnysaren ner i en tom säck
och sedan börjar nysandet.
I början blir det bara lite mjöl
på botten av säcken men ju
mera mjöl det blir i säcken ju
mer nysande blir det. När säcken
är full hoppar Mjölnysaren ur
säcken och kastar sig på
golvet för det tar på krafterna
att nysa så mycket.
Det sista rummet som jag vill
visa er är det här, sa Bagerimästaren.
Vi kom in i ett stort rum men det
var framför allt takhöjden
som imponerade. Det var säkert 15
meter högt. Härinne håller
Tårtmakarna till. Vi tittade oss
omkring men såg ingen.
När Bagerimästaren pekade
på en skylt som hängde på
väggen förstod vi varför.
NEXT.
© Copyright j. johansson.