Sedan var det den andre
mosterns tur att gissa och så
fortsatte det tills någon av
dom gissat rätt antal kulor
av alla fyra färger.
Det tog som regel en fruktansvärd
lång tid men framför allt var
det otroligt sövande för oss
som tvingades titta på.
Mia och jag tittade på varandra.
Här gällde det att hålla sig
vaken en hel timma tills
äggklockorna ringde så att vi
kunde få lämna detta fruktansvärt
tråkiga ställe. Fåtöljerna
var otroligt bekväma och
mostrarnas spelande väldigt sövande.
Det tog inte lång stund innan
vi somnade. Då kom
spelväktaren och skakade
oss i axeln. När vi vaknat skruvades
äggklockorna upp igen och plågan började om.
- Jag viskade till Mia:
- Vi måste försöka hålla oss vakna
en hel timma tills klockorna ringer
annars kommer vi aldrig härifrån.
- Det är lättare sagt än gjort,
svarade Mia.
Vi försökte hålla oss vakna
men det gick bara inte.
När spelväktaren kom och
väckte oss för femte eller
sjätte gången viskade han.
- Jag ställer äggklockorna så
att de ringer om fem minuter.
Gå till bageriet i morgon och
fråga efter Gregor. Han är chef där.
Hälsa från... Gregor.
Se nu till att hålla er vakna
så att ni kommer härifrån,
varpå han gick tillbaka till sin plats.
Vi höll oss vakna även
om det var svårt.
Våra klockor ringde och
vakten kom och tog
av oss äggklockorna
vi haft runt halsen.
- Ni är fria. Gå bara ut i
den runda dörren där borta,
sa han och pekade.
Vi skyndade mot dörren
så fort vi kunde, öppnade
den och gick ut.
NEXT.
© Copyright j. johansson.