När jag lagt tillbaka rullen
visslade sköldpaddan och en
ingång öppnade sig i trädet.
Vi steg in och stod plötsligt i en
hall som var fylld med… skohyllor.
Massvis med skohyllor var det
och dom var fyllda med… skor.
Alla med olika färg och utseende.
På en stor skylt i taket stod det.
”Vänligen välj ett par skor som
passar er i tycke och smak och
var inte rädda att lämna
kvar era egna. De får ni tillbaka
på ett eller annat sätt.”
Mia och jag tittade på varandra,
sedan valde vi skor.
Jag tog ett par guldfärgade
och Mia ett par… röda förstås.
När vi knutit skosnörena öppnade
sig en stor port. Korridoren
sluttade svagt nedåt och var
så lång att det inte gick att se
något slut på den. Ett svagt
brummande hördes från skorna
och så började de att gå av
sig själva. I början gick de
i promenadtakt men farten
ökade hela tiden och till slut
sprang de fortare än en
galopperande häst. Tavlorna
på kungens medarbetare som
hängde på väggarna i korridoren
bara swischade förbi. Precis
när vi började tänka att nu orkar
vi inte mer började skorna
sakta in för att slutligen stanna
framför ett par dörrar som var
så stora och höga att de
förmodligen var de bredaste
och högsta i hela universum.
Vi var helt slut i benen.
Vi hade nog aldrig sprungit så fort.
- Men kolla där borta, sa jag.
Är det inte våra skor.
- Jo det är det, svarade Mia.
Vi ställde ifrån oss skorna vi
lånat och satte på oss våra egna.
NEXT.
© Copyright j. johansson.