Stenen rullade åt sidan
och en lång trappa av trä
slingrade sig neråt.
När vi gått några steg hörde
vi hur stenen rullade tillbaka
ovanför oss. Jag räknade
trappstegen men tappade
bort mig vid 67. När vi äntligen
kommit ned och såg oss
omkring så var det riktigt hemtrevligt.
- Jag har ju glömt att presentera mig,
sa gumman. Annelie heter jag.
- Kaj och Mia, svarade vi.
- Var så goda och stig fram och sätt er.
Vi satte oss och Annelie ställde
fram var sitt träfat, träslevar,
en stor gryta samt en
korg med bröd.
- Här ska ni få en stärkande
svampsoppa med nybakat bröd till.
Mia och jag tittade på varandra.
Skulle vi våga äta av soppan.
Det kunde ju ha slunkit med
några svampar som inte
var så hälsosamma. Annelie slevade
upp och det doftade verkligen gott.
Eftersom vi var hungriga högg
vi in på soppan och de nybakade
bröden och hoppades att
svamparna var ätliga.
Det smakade verkligen bra.
När vi var mätta dukade Annelie av,
ropade på Lukas som katten hette
och satte sig vid bordet.
Katten hoppade upp i hennes knä,
lade sig till rätta och började spinna.
Katter gör ju det när dom är
nöjda och belåtna.
- Som jag sa förut så gick jag
vilse när jag var ute för att plocka
blommor. Hur det var så hamnade
jag på stigen som bara
går åt ett håll.
Det var helt omöjligt att gå tillbaka.
NEXT.
© Copyright j. johansson.