- Jag ska väl presentera mig.
Mitt namn är Knutte Knopelius.
Pojkens Mössa, jacka, byxor
och till och med skorna såg ut
att vara gjord av… rep, Ja just det, rep.
- Det är nämligen så att jag är väldigt
bra på att knyta knutar, fortsatte han.
Om någon behöver knyta eller knyta
upp en knut så kallar dom på mig.
Därför kallar alla mig för Knut,
så nu vet ni det, sa han och log.
Mia och jag tittade på varandra och
visste inte vad vi skulle tro.
- Följ med så får vi prata mer i mitt
enkla hus, sa Knut och dansade iväg.
Mia blev efter direkt för hon hade inga
skor på fötterna och barren på stigen
stack henne något så förskräckligt i fötterna.
- Jag hinner inte med, ropade hon.
Måste ni gå så fort.
Vi stannade och väntade på Mia.
- Det sticker i fötterna, klagade Mia.
- Så kan vi inte ha det, sa Knut.
Blir det bra med ett par gympaskor.
- Ja det blir bra, svarade Mia.
- Vilken färg gillar du.
- Tja, rött är ju fint.
- Okey, sa Knut och tog upp en näsduk
ur fickan och snöt sig i den.
Sedan läste han en ramsa.

- Snicka, snacka, snor
- bli till röda skor.

Han kastade upp näsduken i luften
och ner ramlade ett par röda gympadojor.
- Var så god, sa han och gav skorna till Mia.
Dom passade perfekt.
- Nu fortsätter vi så att vi kommer
fram någon gång.

NEXT.

© Copyright j. johansson.