Han tog fram en visselpipa ur fickan och sa:

- Åk å titta
- Sök å hitta
- Bak stock å sten
- Bak varje gren
- Vissla sen korrekt
- Så kommer jag direkt

sedan kastade han upp visselpipan i luften.
Först stod den stilla som en kolibri fågel en
stund innan den flög iväg och började leta.
Fram och tillbaka i skogen for visselpipan
och plötsligt fick den syn på oss där vi låg
bakom stenen. Den stannade upp och
började vissla.
- Aha, sa pojken och dansade iväg mot
stenen vi gömt oss bakom.
- Vad har vi här då.
Jag och Mia reste oss upp för visselpipan
hade ju avslöjat oss.
- Hej, sa pojken, varför kom ni inte fram
när jag ropade. Ni måste ju ha hört mig.
- Jo då, vi hörde dig, svarade Mia,
men vi visste ju inte om det var oss
du ropade på.
- Det är väl klart att det var er jag
ropade på. Ser ni några andra här i närheten.
- Neej det gör vi ju inte, svarade jag.

NEXT.

© Copyright j. johansson.