Jag vaknade av någonting som kliade på näsan.
En fluga hade bestämt sig för att jag inte skulle
sova längre. Flugor får vara var dom vill utom på
min näsa. Jag viftade irriterat bort den och
öppnade ögonen. Att inte vakna upp i min egen
säng som jag brukar utan på marken under
några träd som vajade och rasslade i vinden var
verkligen förvirrande. Vad var detta.
Var det en dröm.
Jag gnuggade mina ögon och satte mig upp.
På en sten inte långt bort satt en flicka som
verkade vara i min egen ålder. Hon såg nyfiket på mig.
- Hej, jag heter Mia, sa hon
- Jag heter Kaj, svarade jag.
Vi tittade på varandra en lång stund innan jag sa:
- Undrar var vi är någonstans och varför är vi här.
- Ingen aning, svarade Mia. Vi måste ha blivit
bortförda på något vis.
- Du menar av flygande tefat eller så, sa jag.
- Ja, inte vet jag, svarade hon.
Det var varmt och skönt i skogsgläntan.
Solen lyste och fåglarna kvittrade.
- Hur gammal är du, frågade Mia.
- 10 svarade jag. Du då.
- Jag är lika gammal, svarade hon.
Allt är så konstigt. När jag gick och lade mig
i går kväll så var det en halvmeter snö utanför
vårt hus och nu sitter jag i en sommarvarm
skog jag aldrig varit i.
NEXT.
© Copyright j. johansson.