olika slag, skynken i olika färger
och kaniner som hoppade
omkring på det stora
skrivbordet som stod mitt i rummet.
- Oj vad här var stökigt, sa Mia.
- Verkligen, sa jag.
- Vafalls, hördes en röst bakom
boktraven som låg på skrivbordet.
Det gnisslade till och fram rullade
en långhårig och skäggig figur
på en gammal kontorsstol
som sett sina bästa dagar.
- Vad är det ni säger. Stökigt.
Jag har ju nyss städat.
Nåja, nästan nyligen.
För att vara mer exakt
så var det nog för sissådär
300 år sedan eller så.
Jaha ja, vem har jag den stora
äran att tala med då, fortsatte han.
Vi presenterade oss.
- Mia och Kaj.
- Jaha och jag är den jag är,
sa figuren i kontorsstolen.
Det blev tyst en stund innan Mia sa:
- Förlåt men jag uppfattade inte namnet.
- Det sa jag inte heller men om ni
måste ha ett namn så får det bli…,
få se nu…, vad skulle jag kunna heta…
- Det är väl ni som är
trollerimästaren, sa jag.
- Jo det stämmer… nog ja.
Ja så är det …nog ja.
- Vi ska inte störa, sa Mia.
Om ni bara ville visa oss hur vi
kommer vidare så kan ni ju fortsätta
med… ja, det ni höll på med.
- Hopp o hej å timotej
och stanna upp lita va.
Här kommer ingen förbi innan
jag fått visa några av
mina fantastiska trolleritrick.
Vad säger ni. Ska jag visa några trick
eller ska ni vända hemåt igen.
Mia tittade på mig och så sa hon:
- Ok, visa oss.

NEXT.

© Copyright j. johansson.