Han gav Mia mössan och
hon började klättra.
- Bravo, bravo ropade Kurre
för det var så han hette.
Mia klättrade och klättrade tills hon
var högst upp och där hängde hon
mössan på kroken innan
hon klättrade ner igen.
- Stämplar ni biljetterna nu då, frågade Mia.
- Ge mig dom bara så ska jag stämpla dom.
Ni vill väl resa till samma
plats antar jag, frågade han.
Vi nickade.
- Okey, då stämplar jag båda
biljetterna på samma gång.
Trevlig resa nu då, sa han och
stämplade hål på båda biljetterna samtidigt.
Det började susa i öronen och
plötsligt satt vi en järnvägsvagn.
Vi var de enda resenärerna och
vagnen var så lång att det inte
gick att se var den började eller slutade.
Utanför tågfönstret flimrade allt förbi
utan att vi hann se vad det var.
Tågets skakande var sövande
och snart sov både Mia och jag.
Vi vaknade av att någon sa:
- Här kan ni då rakt inte ligga och
sova mitt på blanka förmiddan.
- Var är vi någonstans, frågade Mia
den lilla flickan som väckt oss.
- Vilken konstig fråga, svarade hon.
Framme förstås. Var skulle ni annars vara.
- Jo det förstås. Tack för att du väckte oss.
Nu ska vi fortsätta vår färd, sa jag.
- För all del, svarade flickan. Hej då.
- Hej då, sa vi gick en bit på stigen
innan vi åt frukost bestående av
ett paket kakor och var sin festis.
NEXT.
© Copyright j. johansson.