Vi gick och ställde oss vid
ena väggen och väntade....
och väntade.... och.... vad nu då.
Någon drog mig i armen.
Det var en liten flicka med
rutig klänning och flätor i håret.
- Den här är till er sa hon,
lämnade en hopvikt papperslapp
och försvann sedan snabbt.
Mia flyttade sig närmare så att
också hon kunde läsa vad som stod.
”Jag vet att ni är här för att
hitta kungens saker. Det finns
en ledtråd i spelhålan. Se till
att Kungen inte kan svara ja
eller nej på den sista frågan ni
ställer till honom så att ni kommer dit.
Gör ni inte det så kommer
ni aldrig att hitta hans sakerna.”
- Vad ska vi göra, frågade jag.
- Vi skulle ju inte ställa
sådana frågor till Kungen, sa Mia.
- Nej jag vet, sa jag, men hittar
vi inte Kungens saker
kommer vi ju aldrig hem igen.
Precis när jag sagt det kände
vi hur stenarna i våra händer
blev varma.
- Det är vår tur nu, sa jag.
Mia nickade.
Vi gick fram till Kungen och
även om han hade en påse på
huvudet så bockade och neg vi
för det gick ju inte att med säkerhet
veta om Kungen såg igenom påsen.
Jag harklade mig och sa:
- Vi har kommit för att fråga om
ers Kungliga Höghet ger oss
sitt tillstånd att leta efter de saker
som ers Kungliga Höghet blivit av med.
NEXT.
© Copyright j. johansson.